Det kan vara så svårt vissa dagar. En fysisk påverkan i hela kroppen. Kan inte ligga still och går upp kl åtta fast man egentligen har sovmorgon till halv ett. Brukar tänka att de flesta reagerar på livssvårigheter genom att anstränga sig ännu hårdare. Jag gör nästintill tvärtom. Vanligtvis. Jag är verkligen min största fiende. Känslan att bara känna sig så otillräcklig uppstår som en klump i magen hela tiden. Orkar inte. Jag orkar inte med att det ska brännas bakom ögonlocken så fort en konflikt uppstår. Orkar inte berätta eller förklara. Ser ingen utväg eller mening i det. Orkar heller inte vara den som tar tag i saker. När det positiva bara vänds till det negativa. Skulle göra vad som helst. Verkligen vad som helst för att slippa befinna mig i den här äckliga lilla hålan just nu.