Året 2012.

Det här året kan lätt beskrivas som det mest händelserika och jobbigaste året någonsin i mitt liv. När jag kollar tillbaks i arkivet så ler jag. Jag ler över att det varit så mycket fina stunder. Men jag väljer också att inte gå tillbaks allt för mycket eftersom det fortfarande gör ont är titta tillbaks. Jag har då och då skrivit ner mina känslor och uttryck i sparade dokument på datorn. Något som jag tänker visa för att själv minnas hur det var. Man måste vara på botten för att sedan inse vad man vill och kunna må såhär bra som jag gör idag. Det här nya året ska bli så himla bra har jag bestämt!
 
2012 – 09- 05
Förlåt säger jag desperat när jag står i din hall för sista gången med blå jeansjacka och utsmetad mascara. Det är 4 september och jag äter marknadsgodis till middag när jag kommer hem. Ordet förlåt har nästan tappat sin mening och jag har nog aldrig varit så besviken på mig själv. Morgonen därefter tar jag fram två tekoppar och inser sedan att han inte finns där längre. Varje natt den veckan så drömmer jag att vi är ihop igen. Och varje morgon är vi inte det. 
 
2010-10- 5
Julia står i dörröppningen med kortbyxor, glasögon och damsugaren i högsta hugg. Innan dörren öppnas är jag bara så jävla ledsen. Jag har en kebabrulle och en avokadosallad i väskan som vi ska äta till lunch. Jag kan inte låta bli att skratta åt henne när hon står där och ser allmänt rolig och inbjudande ut. Allt känns direkt tusen gånger bättre. Jag är ju faktiskt inte ensam.
 
2012-09-04
Sanningen är ju den att jag bara är så förbannat rädd. Rädd för att stå på de där två benen själv. Livrädd över att inte kunna klara av alla hinder som jag nu kommer att möta själv. Rädd över att vänja mig av med att inte  ha någon pillandes i håret eller som kliar mig på ryggen när jag inte kan sova. Skiträdd för att inte ha någon som skrattar åt mina konstiga skämt, eller som ligger i min säng och spelar mobilspel på kvällarna. Någon som känner mig sådär djupt och vet exakt vad jag ska ha i födelsedagspresent. För jag minns verkligen inte vem jag var för 1 ½ år sen. Jag gör verkligen inte det. Helvete vad ont det gör. 
 
2012-09-27
Vägde mig för första gången och kunde konstatera att jag gått ner 6 kilo. Så ovärt. Så onödigt och så inte jag. Känner mig tunn och frusen. Mamma göder mig iallafall. Emma med som pressar i mig äckliga fiskpinnar som det serveras till lunch i skolan. Jag orkar knappt lyfta gaffeln. Hon torkar omsorgsfullt bort mina tårar som rinner längst kinderna ner i maten som jag inte ens vill äta upp. Det går inte att beskriva hur ont det gör. Det känns heller inte som någon riktigt förstår. Sara Borg köper te åt mig i skolan. Jag får fina peppande sms. Folk kramar om och säger att det blir bättre snart. Jag har ont i hjärtat, ont i magen, ont i själen. Ja, ont överallt. Det liksom går sönder där inne. Något har brustit inom mig och det känns som att det aldrig kommer att bli bra igen. Jag är splittrad, sorgsen och så jävla förbannad. Jag äter iallafall glass varje kväll. Går och handlar hallonglass, frusna bär och olika torrvaror och bakar bröd. Det går i och aptiten kommer sakta men säkert tillbaks. Kvällarna är min fristad. Då smärtan avtar en aning och saknaden inte alls är lika stor. Då mamma istället kokar te, bakar äppelkaka och vi ligger i soffan och kollar på halvdåliga humorprogram på fyran. Hon håller mig i handen och faktiskt så hjälper det.  
 
2012-09-29 
Ligger och kollar Disneyfilmer varje kväll i veckan. Jag blundar, slappnar av och mår okej. Ligger och skrattar högt åt Klaras och mina knäppa sms som får mig på bättre humör. Går till skolan, går hem från skolan. Sover. Sover lite till. Ligger på golvet i mitt rum och lyssnar på yesterday was hard on all of us med fink. Funderar. Ja jag har verkligen lärt mig att slappna av på mitt egna lilla vis. 
 

2012-11-23
Jag har alltid sagt att jag ogillar småbarn. Bebisar som skriker i mataffärer, drägglar, fiser, rapar och bara är allmänt jobbiga. Min åsikt tog en tvär vändning igår när jag fick hålla i Sara & Julias minsta kusin bebis på deras 18 årsdag. Luften gick nästan ur mig när jag fick hålla i den lilla varelsen. Små minimala händer som håller sig fast runt halsen. Två blåa nyfikna ögon och den klassiska bebis doften om huvudet. Åh, jag som ogillar barn tänkte jag. Nu vill jag ha 10 barn själv helt plötsligt.

Jag har lärt mig hur otroligt viktigt det är med bra vänner. Hur glad man blir av få skratta av sig och ha kul tillsammans.
2012-09-07
Idag sa min körskolelärare att jag hade fina ögon. Det gjorde hela min dag.
 
2012-10-20
Jag springer tills jag nästan får kväljningar. Springer till hysterisk musik som trycker ut alla smärtsamma känslor. Jag måste stanna upp för att gråta efter 7 kilometer. En äldre man springer förbi och kollar lustigt på mig när jag står med händerna för ansiktet och stirrar rätt ner i marken medans tårarna sprutar ut. Jag hulkar, gråter, svär, skriker. Allt på en gång. Jag reser mig sedan upp. Springer om gubben och springer hem igen. 
 
2012-09-04 
Andreas har gjort en musiklista som peppar mig. YOhanna heter den. Jag blir glad och går och lyssnar på hela tiden. Fan vad snäll han är och hjälp vad han får mig att skratta överdrivet mycket.

2012-12-02 
''Jag fattar allt och ingenting, där stod ju du som alltid skulle va min'' sjöng Krunegård på scenen i vår lilla håla Norrtälje en snöig vinterkväll 1 December. Själv står jag med en mjölkdrink i handen och gungar i takt till musiken med Julia bredvid mig i folkvimlet. Jag är 18 år, glad och pirrig. Jag är där för att dansa och ha så jävla kul och skita i allt annat. Hela världen är så underbar, om man är korkad tom och glad å ja, det e jag också den kvällen.
 
2012-12-07
Jag vill bara ha det där varma bröstet mot min rygg när jag sover. Eller det där leendet som skiner upp när han ser mig. Dom där nya mjuka läpparna. Det där svarta kaffet på morgonen. Sen går jag från den där lägenheten. Kommer till skolan. Lite försenad och slarvigt sminkad och håret halvrufsigt. Ler och låter dagen passera som vilken dag som helst med en ny känsla inom mig. 
 
Begravning 29/12
Det var något fint. Något jag inte upplevt förut men något alla borde få uppleva. Att få gråta av sig all sorg, saknad, kärlek och samtidigt finna en gnutta glädje. Att minnas en person. Att äta den där stekta strömmingen eller att hans favoritgodis stod på bordet är bara så fint. Att minnas en person som den var och inte för att den har försvunnit.  
Tanken slår mig ibland vad som hade hänt om mitt liv inte såg ut som det gör idag. Hade jag fortfarande varit samma person som jag var i början av 2012? Jag har vuxit och blivit både starkare och klokare. Även fast jag då och då faller ner och saknaden gör fruktansvärt ont så går det ändå. Man får lära sig själv att slå de tankarna åt sidan och isolera sig i sin egna lilla bubbla. Jag tror faktiskt att allt händer av en anledning. Det var många avsked det här året. Det gör ont när jag tänker på det. Något som hela tiden skaver och ömmar där inne hjärtat. Men avtar det gör det. Mycket har hänt och många saker har förändrats. Nya människor man träffat, de man kommit närmre, eller de som försvunnit ur ens liv. Jag försöker alltid tänka att allt händer av en anledning. Och ja. Det gjorde det också. Nu ser jag fram emot  2013. Ett helt nytt år med nya möjligheter. Året som kommer att bestå av en sprakande student, lycka, skratt, resor och att få vara självständig.

Kommentarer
Postat av: Sara Borg

Åh Johanna, jag grinar som ett barn när jag läser det här. Förstår precis, fast jag egentligen inte har en aning.

En sak ska du veta. Varje gång du behöver en kopp te, så kommer jag ställa upp med sju små kronor. Du är värd så mycket.

Nu tar vi tag i den sista gymnasieterminen tillsammans.

Gott nytt år <3

2012-12-31 @ 18:24:31
URL: http://saraborgsblogg.blogg.se
Postat av: Klaris

åh glad jag blir då!!
du är så nice.

2013-01-02 @ 09:19:24
Postat av: alice

åh så himla fint skrivet men ändå vemodigt.
kör hårt sista terminen i gymnasiet nu! håller tummarna för dig. du är bra!

2013-01-03 @ 16:06:42
URL: http://alicetollbring.blogspot.com/
Postat av: Magnolia

Nu kan allt bara bli bättre - det är redan påväg att bli bättre. Jag märker sån skillnad på dig, hela du lyser! Du är välkommen hem till oss när du vill - det vet du :*

MÄKMÄK

2013-01-04 @ 10:30:30
Postat av: isabell

Åh vad jag känner igen mig! Herregud! <3

2013-01-05 @ 19:08:45
URL: http://isabellberglund.blogg.se
Postat av: josephine

så mycket jag känner igen från ett år för längesen. fint. som fan.

2013-01-08 @ 17:46:23
URL: http://josephineilola.blogg.se
Postat av: Elaka moster Malin

Du är bäst på att skriva!!!
Love till Dig!

2013-01-10 @ 12:48:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0