Solen hade precis gått upp när jag vaknade igårmorse. Klockan hade inte ens slagit fem och jag var trött. Ju längre jag låg där och desto mer mina ögonlock började öppna sig så hörde jag mina föräldrars tissel och tassel utifrån. Som förr i tiden. Då mitt rum var korallbått med prinsesskronor och lilla jag som alltid låg där i min 90 säng lika spänd, lika nervös och alltid lika klarvaken.

Folk frågade mig entusiastisk igår i skolan ''hur känns det nu då?!'' Ja vad känns det egentligen. Det känns nästan ingenting om jag ska vara helt ärlig. Ingen skillnad vill jag påstå. Det enda jag kände under hela gårdagen var bara en massvis med kärlek. Kärlek till alla som var där för min skull. För att fira mig. Mamma som hade gjort världens gulligaste bildspel till mig. Var nära till tårar flera gånger. Pappas lilla tal. Fina presenter från släkt och vänner. Julia och Emmas närvaro och den goda maten.

Idag är jag 18. Idag är jag myndig. Idag är jag vuxen och får beställa ett glas vin på krogen om jag vill. Trots ålder som egentligen bara är en siffra så känner jag mig fortfarande liten. Som att jag fortfarande håller på och lär mig gå. Lär mig simma, lär mig prata, leva, skratta och framförallt lär jag mig fortfarande av mina misstag. Jag har kommit en bra bit på vägen nu i mitt liv. Den människan jag känner allra mest är faktiskt mig själv. Jag vet vem jag är. Jag vet att min favoritfärg alltid kommer vara blå och att jag lärt mig gilla mina fräknar och födelsemärken med tiden. Allt kändes så himla bra igår och jag har bara mina närmaste att tacka. Att jag idag är världens aboslut lyckligaste 18 åring.

♥