Dessa ord har följt mig i fyra dagar när jag satt i lunchrummet på jobbet. En man som varit lärare i snart hela sitt liv sa det till mig och som fick mig att tänka till en smula. Det finns så mycket annat där ute som måste upptäckas. Jag har sån hatkärlek för det här landet. Jag vet inte om jag vill bo här resten av mitt liv. Det finns så mycket annat man kan göra. Så sjukt många andra saker än att bara vara här. Jag vill så mycket just nu. Ena dagen vill jag åka på språkresa. Andra dagen till jag bo i New York och plugga. Sen vill jag åka till Afrika och volontärarbeta. Alltså stanna upp lite. Jag är kvar här nu och här är ju allt jag faktiskt älskar. Hatkärlek är ändå den sanna kärleken. Ibland måste man ta tillvara på det som får en att må bra. Så jag gör det. Samlar kraft och lägger energi på det som faktiskt får mig att må allra bäst. Allt ifrån träning, till thaimat med en fin vän med tända ljus.Till att korka upp en flaska bubbel och skratta och dansa. Livet är för kort för att grubbla. ''ibland måste man kasta sig över stupet för att sedan se vart man hamnar''  Med tiden så löser sig det mesta. Det tror jag också.