Det handlar om att tappa bort sig i någons famn och att aldrig vilja hitta vägen ut.


Tusen, miljoner, miljarder ser oss fast det är så mörkt.

Lyckorus efter en helg som den här. Har träningsvärk i magen efter att ha skrattat konstant både fredag-lördag. Bästa helgen på länge. Åh. Känslan som jag har nu vill jag alltid ha i kroppen. 

Learn to let go.

Jag är bara tvungen. Tvungen att bryta ihop emellanåt. Och jag tror att ju mer öppen jag har tvingat mig själv att vara desto mindre kan jag hoppas på att allt ska bli som förut igen. Desto mer försvinner det också. För det är den absolut värsta känslan. Då kroppen viker sig av gråt och jag brusar upp för minsta lilla. När man går runt och tänker tillbaks på allt som varit och minns allt det vackra som en gång fått dig att le. Det har bara varit så jävla svårt. Man hittar en strumpa under sängen som är hans eller ett ljudklipp på mobilen där vi ligger och skrattar och inte alls är främlingar för varandra. Minsta lilla detalj gör ont. Men jag är glad över att jag har varit så kär i någon. Att jag fått känna den där tryggheten och blivit överöst med kärlek varje dag. Att jag har älskat någon. Det kan ingen någonsin ta ifrån mig. Det finns där och kommer alltid göra.
 
Livet kommer inte att bli som det var förut. Aldrig någonsin. Det får blir något annat istället och jag har accepterat det nu. Förhoppningsvis blir det till och med bättre. Jag har varit lycklig förut och kommer bli det igen. Nu gör jag bara det som känns bra och så småningom blir jag lycklig igen. Allt blir bra en dag.

Jag ger dig min morgon, jag ger dig min dag.

Efter en turbulent månad hade jag inte klarat en dag utan min vän Julia. Älskar dig.♥
Imorse vaknade jag också med ett leende på läpparna och det var längesen jag kände sån ro i mig själv. Nu jävlar ska jag må bra igen.

Ljuset i mitt mörker


Det är vår. Det är ett år och två månader sen vi blev tillsammans. Du är långhårig igen. Jag är upptagen och kanske inte lika närvarande.
Fast jag tycker det är komplicerat att vara i ett förhållande vissa dagar. Då jag bara vill vara ensam och ha tid för mig själv.
Då förstår du mig. Att jag är sådär konstig ibland. Men även dessa dagar jag är ensam så slutar det alltid med att vi på något vis ändå är tillsammans. Antingen äter vi jordgubbar eller vattenmelon i min säng samtidigt som vi kollar Lost. Du håller alltid din varma hand i min, kliar mig på ryggen när jag inte kan sova. Då inser jag också hur viktigt det här är för mig. Hur otroligt viktigt du är.
Jag gillar dig. Som min vän, som min ovän och som min pojkvän. Vi bara hör ihop du & jag.

Mot världen


Idag vill jag uppmärksamma en mycket speciell person. En person som fyller 48 år idag. Personen är min mamma.
Mamma får mina mungipor att resa sig till skyarna vissa dagar. Hennes värdelösa skämt för mig att bli irriterad. Men får mig också till skratt vissa gånger. Att stå framför spegeln i hallen och klaga över sin vikt är något hon gör ibland. Även fast hon innerst inne vet att hon ser helt okej ut. Riktigt snygg till och med. Mamma är jämt brun och fräknig. På somrarna luktar hon varm sololja eller kokoskräm. Hon är energisk, drivande, pålitlig, kreativ och rak. Hon hatar när jag kliar henne i handen men lät mig ändå göra det nästan hela min barndom. Jag tänker ofta på hur fin och vacker hon är. Att hon har den där gnistan som så många andra 40-åringar saknar. Mamma föreslår ibland att vi ska köpa hem och en stor påse godis och hyra film tillsammans fast jag gång på gång säger att jag inte vill ha. Jag blir bara tjock och hon säger till mig att jag är fin precis som jag är. Tillslut lyckas hon alltid övertala mig. Hon brukar också säga att jag kommer bli något stort när jag blir vuxen. Även fast jag tvivlar på det så säger hon det med den där glimten i ögat. Den där glimten som jag på något vis litar på. För när hon sedan peppar mig eller när hon frågar mig ''lyssnar du verkligen på mig nu?'' För mamma. Jag lyssnar faktiskt på dig. Dina ord är dom dyrbaraste orden som finns. Även fast jag inte tar upp tvätten. Eller ständigt glömmer att sätta på handukstorken i badrummet så lyssnar jag faktiskt.

 

För några år sedan var läget inte alls såhär mellan oss. Då var du min mamma och jag din dotter. Dottern som kunde smälla igen dörren och mumla ''jävla apa'' medans du sliter upp dörren och vi har världens konflikt tills pappa kom hem då jag inte vågar argumentera längre.

 

För två år sedan när vi kramades sådär hårt på flygplatsen. Veckan efter jag hade varit i Turkiet. Då hände något. Något som gjorde så ont i hela mig. Du var tårögd av saknad efter allt som hade hänt den hösten. Uppriven och ledsen. Jag kunde se i dina sårade ögon hur långt nere på botten du låg. Hur jobbigt det skulle bli för både dig och mig att ta oss igenom det där. Men ens sak lovade jag mig själv och det var att jag aldrig mer ville se den där sorgsna blicken från dig. Att det var min uppgift att få dig på fötter igen. Jag älskar ju dig mest av allt mamma. Du är mitt kött och blod och jag vet att du hade gjort samma sak för mig. Tillslut tog du dig igenom det. Vi tog oss igenom det tillsammans och ingen person har betytt mer än vad du har gjort sen dess. Du blev inte bara min mamma. Du blev också min bästa vän.

 

Du brukade jämt säga ''nu är det du och jag mot världen Nisse'' För vet du mamma? Det är det också.


Du är himlen för mig varje dag

Första gången vi kysstes var på nyår. Andra gången vid ett gatuhörn när du gjorde mig sällskap hem. Tredje gången kysste jag dig. Du besvarade den men var inte alls beredd, utan vi satt och småpratade i en svart skinnsoffan hela kvällen tills jag inte kunde hålla mig längre. Dina mjuka läppar smakade vanilj blandat med en svag rökdoft. Fjärde gången tog du min hand under en engelska lektion. Jag förstod inte vad du menade. Att vi bara hade strulat och skulle fortsätta som vänner. För killar är ju så. Du ville plötsligt spendera mer tid med mig. Steka pannkakor och äta middag med mig nästan varje dag efter skolan. Du började betrakta mig på ett nytt sätt och sa att jag var fin. Skickade gulliga sms och bad mig komma hem till dig. Jag blev nästintill överumplad av att en människa plötsligt ville spendera så pass mycket tid med en tjej som mig. En sen lördagsnatt kom jag hem till dig och var både berusad och förtvivlad. Jag somnade i din säng den natten med t-shirt och bh och vaknade morgonen därpå av dina nyfikna ögon. Jag skämdes över hela situationen men du skrattade och sa att det var okej. 

Vi började småtjafsa senare den veckan om saker som egentligen bara var skit. Saker som jag förstört och inte tagit på allvar. Att det faktiskt är du och jag nu. För jag insåg inte vad som hände. Att jag blev kär i dig. Inte fjärilar i magen känslan, eller shit där kommer han kan inte andas senariet. Jag kände bara en sån stor passion och trygghet med att få vara med dig varje dag. Att jag äntligen fick den bekräftelse som jag så länge letat efter. 

Dessa fyra dagar utan dig har bara bevisat ännu mer hur mycket du betyder för mig. Att jag ständig undrar vad du gör. Eller att jag sover med en vetekudde tätt intill min frusna kropp eftersom jag inte kan känna värmen från din hud. Huden som tillför så mycket värme. Det skrämmer mig hur halv jag känner mig när inte du är här. Alla pusselbitar som någon gång dragits bort samlar du ihop och sätter tillbaka igen. Bit för bit. Idag har vi ett helt år tillsammans och jag kan inte förstå att tiden har gått så fort. Det vi har tillsammans är något helt fantastiskt som får mig att vara så lycklig dag ut och dag in. Som att det alltid varit vi på nåt sätt. För jag älskar dig Ludwig. Mest av allt. Just nu kan jag verkligen inte tänka mig ett liv, en plats, en ensam hand eller en tom säng utan dig. Jag kan bara inte det och jag är heller inte rädd för att säga det.


Kärlek

Förra året vid den här tidpunkten satt jag ensam och ömklig och tyckte synd om mig själv. Saknade närhet och någon att luta mig emot. Kan personligen tycka att alla hjärtans dag konceptet är en smula patetiskt och orättvis för alla där ute som fortfarande är singlar. Tycker det är en dag för vänskap och familj likaså. Men trots min åsikt så ska jag idag (såklart) ägna mig själv åt min otroligt fina kille. Jag är så oerhört glad över att jag har fått spendera dessa tio månader med dig. Att två nyfikna ögon och ditt enormt stora hjärta fastnade för en sån som mig. Att jag varje dag har den turen som får se dina smilegropar när du skrattar. Att jag alltid känner mig så välkommen hemma hos dig. Att dina tio fingrar ständigt försöker lära sig min favoritlåt på piano. Dina två öron som alltid lyssnar. Hela din tillvaro gör mig så förbannat lycklig. Åh jag älskar dig bara så himla mycket

Jag som nyss föll till en obegriplig jord du blev min räddning så obegripligt stort



May my words walk you home safe and sound

No one's gonna love you more than I do.

Håll ditt huvud högt för jag älskar allt du gör.

 

I might just love you



We share something beautiful

Grattis fina du. Hjälp vad jag älskar dig.




No expectations, no dissapointments

Ni två är verkligen mina allra bästa vänner.

WE'RE TO YOUNG TO CARE.


Vi klarar det här tillsammans.


You make me feel like I am whole again



Från & med du

 

Moder earth


Grattis på morsdag mami! vet att du ser det här ! jag älskar dig.

RSS 2.0