johannanorlin.tumblr.com

Hejhej
Nu får ni som följt mig här börja kika in på min tumblr istället:
 
http://johannanorlin.tumblr.com/
 
Puss o kram! 
 

Mangroveträsk Koh Lanta



Allt är turkosblått.

Befinner mig i Thailand för stunden. Behöver inte säga mer än att jag älskar att vara här. Värmen, maten, människorna, dofterna. Ja allt är perfekt. 

Cornelia har också varit här. En dag åkte vi till long beach. Världens finaste strand. 
Såhär bodde vi!
Nyårsafton 2013.
Annars så dricker jag watermelon-shake varje dag, sover djupt, äter räkor och läser böcker. 

Nu

Är så mentalt mörbultad just nu. Efter att ha jobbat konstant i ett halvår så är jag så glad över att jag valde den här resan som jag har framför mig. Herregud kan inte ens förstå att det är dags nu. Har vaknat kallsvettig vissa nätter den här veckan. Resfeber? Resångest? Vet ej. Vet bara att det här är så efterlängtat. Sa hejdå till barnen på jobbet med pepparkaksbak och kramar. En klapp på axeln från fina kollegor. Är så redo för vad den här resan har att erbjuda. Allt från fattigdom och misär till fantastiska solnedgångar och klarvita stränder. Allt det här fram tills i vår. Herre.
 


Alla frågor skymmer solen.

Jag stiger på bussen i det dunkla novembermörkret. Sätter mig längst bak så man slipper hälsa om det skulle kliva på någon man känner. Tar upp hörlurarna från min tygpåse och lutar mig tillbaks på sätet. Sista lektionen väntar i Stockholm och den kalla rutan pressas mot min kind samtidigt som träd, åkrar och bilar svischar förbi. Jag känner fortfarande smaken av kaffe efter alldeles för många koppar på jobbet. Den här veckan har nog varit den mest intensiva någonsin. Men den har givit mig så mycket. När jag kommer på mig själv le påvägen hem från jobbet studsande längs trottoaren. När barn visar uppskattning genom att göra små detaljer eller att finna gemenskap och ha roligt under lektionstid. Det slår bort varenda ond tanke i hela kroppen. Snart är den här tiden slut och jag lämnar den med en gnutta sorg men också med en stor tacksamhet.
Hur söt får man vara? Värmer hjärtat tusen gånger om.

Det handlar om att tappa bort sig i någons famn och att aldrig vilja hitta vägen ut.


Tusen, miljoner, miljarder ser oss fast det är så mörkt.

Lyckorus efter en helg som den här. Har träningsvärk i magen efter att ha skrattat konstant både fredag-lördag. Bästa helgen på länge. Åh. Känslan som jag har nu vill jag alltid ha i kroppen. 

My vision is getting clearer.

 

Drömmar som snart blir verklighet.

Jag drömmer om höga bergstoppar, tussiga moln och marknader med tusentals grönsaker och kryddor. Jag drömmer om värme, solbränd hy och klarblått vatten. Kanske börjar jag få resfeber? Jag tvingar mig upp på morgnarna fast regnet piskar mot fönsterruntan som gör att jag kurar ihop mig under duntäcket och snoozar tre minuter till. Barnen på jobbet ger mig smeknamn och blir allt duktigare med deras matlagning på mina lektioner. 
 
Jag pressar in vettig kunskap efter varje torsdagsföreläsning på Berghs och vill verkligen få ut något av det jag skriver. Skriver tills jag somnar med datorn på magen. Skriver till jag somnar på bussen hem. Blir aldrig nöjd. Men inser att det fan duger. Jag lär mig ju. 
 
Har satt upp en ljusslinga längs klädstången i mitt rum som ger en slags julkänsla. Ernst pratade igår om julen på radion och sa att vi svenskar är alldeles för tidiga med pyntningen. Kanske är det lika bra eftersom jag inte kommer få någon jul i år. Istället kommer julkulorna bytas ut mot kokosnötter, julgranen mot vajande palmer och julskinkan mot wook. Det gör mig ingenting. Så länge jag får se det som endast nu består av drömmar så kommer jag ha den bästa julen någonsin. 

Ibland.

Ibland kan man behöva skriva ner alla sina känslor på ett blankt papper. Som man sedan river sönder i tusen små bitar.
Det känns faktiskt bättre. Lovar.

Lev

- Ut i världen. Res och lev livet. Lås inte upp er här hemma. Skaffa inte familj, pojkvänner, lägenhet. Inte än. Gör det sen.
 
Dessa ord har följt mig i fyra dagar när jag satt i lunchrummet på jobbet. En man som varit lärare i snart hela sitt liv sa det till mig och som fick mig att tänka till en smula. Det finns så mycket annat där ute som måste upptäckas. Jag har sån hatkärlek för det här landet. Jag vet inte om jag vill bo här resten av mitt liv. Det finns så mycket annat man kan göra. Så sjukt många andra saker än att bara vara här. Jag vill så mycket just nu. Ena dagen vill jag åka på språkresa. Andra dagen till jag bo i New York och plugga. Sen vill jag åka till Afrika och volontärarbeta. Alltså stanna upp lite. Jag är kvar här nu och här är ju allt jag faktiskt älskar. Hatkärlek är ändå den sanna kärleken. Ibland måste man ta tillvara på det som får en att må bra. Så jag gör det. Samlar kraft och lägger energi på det som faktiskt får mig att må allra bäst. Allt ifrån träning, till thaimat med en fin vän med tända ljus.Till att korka upp en flaska bubbel och skratta och dansa. Livet är för kort för att grubbla. ''ibland måste man kasta sig över stupet för att sedan se vart man hamnar''  Med tiden så löser sig det mesta. Det tror jag också. 
Efter min berghslektion i torsdags så stod jag och tvättade händerna inne på skolans toalett. Graffti och kladd är täckt längs väggarna där inne. Men när jag blickar ner mot toalettpappret så skiner jag upp. Bland graffitin strålar en gul text som gör hela min dag. 

Ensam är starkast.

Hösten är en sån underbar årstid. På jobbet gnäller många över hur kyligt det börjar bli. Att man måste skrapa bort frosten på bilen dessa morgnar då temperaturen sjunkigt under natten. Man måste vira runt en halsduk kring halsen för att inte frysa. Tunga skor och mörka kläder. Jag bara ler och älskar det. Vira in sig i filtar på kvällarna. Dricka te, plugga på något kreativt som man får energikickar av. Höra regnet smattrandes mot fönstret. Dricka svart kaffe för att komma igång varje morgon. Ta en dag i taget och njuta av att man har så mycket att se fram emot.  
Middag hos mormor en kväll i september.
Sovit och njutit av en efterlängtad sovmorgon efter att ha jobbat tre veckor i sträck. KATCHING.
Så kom äntligen fredagen och efter att ha lyckats starta brandalarmet på hela skolan pågrund av pizzabak så fick jag äntligen krama om en efterlängtad Vanessa. Får så mycket inspiration av den här fina människan.
Att unna sig en mysfrulle är = <3 
Jobbat på med den här underbaringen som gör så att man orkar med långa arbetsdagar. ♥

När det känns sådär bra i magen.

Allt känns så himla bra. Det är höst. En till resa är bokad. Alltså ingenting kan verkligen bli bättre. Har så mycket saker att se fram emot så att jag snart sprängs av förväntan. Jag trivs på jobbet. Trivs i allt som omger min tillvaro. Livet är bra fint. 

Kisssemiss.


RSS 2.0