Det kan vara så svårt vissa dagar. En fysisk påverkan i hela kroppen. Kan inte ligga still och går upp kl åtta fast man egentligen har sovmorgon till halv ett. Brukar tänka att de flesta reagerar på livssvårigheter genom att anstränga sig ännu hårdare. Jag gör nästintill tvärtom. Vanligtvis. Jag är verkligen min största fiende. Känslan att bara känna sig så otillräcklig uppstår som en klump i magen hela tiden. Orkar inte. Jag orkar inte med att det ska brännas bakom ögonlocken så fort en konflikt uppstår. Orkar inte berätta eller förklara. Ser ingen utväg eller mening i det. Orkar heller inte vara den som tar tag i saker. När det positiva bara vänds till det negativa. Skulle göra vad som helst. Verkligen vad som helst för att slippa befinna mig i den här äckliga lilla hålan just nu.

Det finns så mycket att säga om den här helgen. Men jag väljer att vara kortfattad. (iallafall försöka) I fredags åkte jag, Julia och pappa och kollade på en föreställnig, tre akord i livet som bland annat mami var med och körade i. (Så duktiga!!!) Hade också hur roligt som helst hos Emma i lördags. Roligt att träffa så mycket folk. Igår satte jag inte ens foten utanför dörren. Eller jo bara när jag & L gick och köpte glass. Men det gills nästan inte. Vi åt iallafall världens godaste middag bestående av kycklinggryta med ris och naanbröd. Våran favoriträtt. Vi låg alltså inne i princip hela dagen och kollade på sammanlagt fyra filmer samtidigt som regnet smattrade på fönsterbrädan. Det är faktiskt okej att göra ingenting ibland. Idag var det samma visa igen. Nästan. Kände mest bara för att ligga i sängen hela dagen men har istället kommit hem till min bostad och bakat lussebullar. Supergott. Längtar verkligen till jul. Nu blir det ett spinningpass med Emma! PYSS♥

No one's gonna love you more than I do.